Kökslandets uppgång och fall... del 1

När vi flyttade hit till gården fanns det ett hönshus med tillhörande hönsgård. Som ni ser växte det otroligt frodigt här inne. Fullt av kirskål och brännässlor plus mycket mer. Vi beslöt att göra ett köksland av hela biten, ca 100 m2.

Vi tog hit en minigrävare som hjälpte oss med att ta bort allt ogräs och sly. Kvar blev ett stackars fläderträd.

Vi körde efteråt med en jordfräs och fick upp det sista av gamla rötter och annat skrufs. Nu började planeringen! Min man byggde fina sängar av trä till mig och kökslandet började ta form så smått....

Dags att vattna upp inför sådden.

Här hade jag sått i sängarna, men eftersom vi var nyinflyttade på Österlen kom det en massa besök så kökslandet fick klara sig själv ett tag.... Vi hade vid detta laget inte hunnit göra några gångar, vilket visade sig vara förödande. Tilläggas bör att jag inte kunde så speciellt mycket om vare sig uteväxter eller odling då, jag kom ju från en liten radhustomt utanför Sthlm...

Men skam den som ger sig! Efter nya tag röjde vi upp i gångarna och började lägga plattor. Det växte och frodades i sängarna...

Under fläderträdet gjorde jag en sittplats för fika och vila...

Nu började det att spira på allvar i landet! Jag har aldrig nånsin sett sådana luktärtor som jag hade dessa första år! Jorden full av hönsskit och massor av näring!

Året efter byggde vi ett växthus av lärkträ i kanten av kökslandet. Min lycka var gjord! Landet fortsatte att spira och sommarblommorna gav många fina buketter....

Här är mer bilder på hur fint det en gång var....

I början där gjorde jag även ett pilstaket som inramade kökslandet mot grannarna och allmänningen. Ja, allt var frid och fröjd ända tills jag började min trädgårdsingenjörsutbildning på Alnarp 2006. När vi slutade terminen i början av juni hade mitt köksland redan levt sitt eget liv ett tag. Naturen började ta över. Jag hade att välja på att lägga allt mitt krut här eller försöka hålla liv i rabatterna runt om i trädgården. Jag valde det senare och kökslandet blev mer och mer eftersatt, tyvärr... Jag insåg också att jag inte skulle ha tid med att så fröer som skulle skolas om och planteras ut, så de projekten blev minimala, några luktärtor och lite sallad var väl vad jag mäktade med... Tilläggas bör är att jag har en stor trädgård på totalt 6 500 m2 att ensam hålla reda på. Att jag sen blev mer och mer växtnörd gjorde inte saken bättre heller. Så mitt kära köksland fick falla i linda... 

Nu när skolarbetet är slutfört och jag är utbildad trädgårdsingenjör, vore det ju synd och skam om jag inte har ett köksland att "stoltsera" med, så jag har nu börjat mitt arbete att ta över kommandot från naturen igen..

Först och främst skulle det förbenade pilstaketet bort!!! Det uppförde sig inte alls som jag ville och var ett elände att bara hålla på och klippa hela tiden. Inte blev det snyggt heller. När jag var på Wij trädgårdar i Ockelbo såg jag att de hade ett jättesnyggt staket som ramade in elevträdgårdarna. Jag forskade lite i det och fick veta att det är kastanjestaket som man kan köpa på rulle. Det kommer från Frankrike och för varje kastanj man fäller, planteras det ett nytt träd. Kastanjen håller lika bra som lärk o dyl träsorter och får en vacker grånad färg efter bara en kort tid. Jag har nu satt ett staket istället för pilen och jag är jättenöjd med resultatet, helt underhållsfritt!!! Jag tar hem kastanjestaket till hugade spekulanter och de finns i olika höjder: 100, 125, 150 och 175 cm. Som ni ser är mitt köksland ett minne blott.... Men, jag är av naturen envis, så jag ska ha en pallkrageodling här.... När som helst.... Jag säger: fortsättning följer....