Som jag har väntat på att klockrankan, Cobaea scandens ska slå ut! Äntligen kom det en alldeles bedårande skönhet fram ur sitt skal. Dagen innan kortet togs var klockan vit och jag tänkte att jag måste ta en bild. När kortet togs hade den redan hunnit bli ljuslila. Den ska ju bli blå så småningom så vi får se om det händer även fast det är så sent på säsongen. Detta är också något av en favoritväxt. Tyvärr så tar den tid på sig att blomma här hos oss och nu i år har det varit extra jobbigt för det har varit för lite sol. Men i lusthuset har den hittat en liten fristad. Här har bladen blivit vinröda och väldigt vackra. Jag ska försöka övervintra den i mitt växthus med frostvakt, få se om den vill.
Jag tycker det är extra romantiskt om växten slingrar sig runt statyer... Det är min förkärlek till förfallna ruiner som finns i bakhuvudet antagligen.
En smaskig närbild får avsluta detta frossande!
Ha det gott!
Nu ska jag ut och gräva i en rabatt som behöver ett ansiktslyft!
Den är verkligen fin din klockranka! Hoppas övervintringen kan lyckas!
SvaraRadera