Jag lägger ner stridsyxan!

Nu var det ett bra tag sen jag skrev här på bloggen! Jag skäms lite faktiskt! Ibland räcker tiden inte till och här i höst har det varit helt galet mycket att göra! Jag har även försökt att vara lite ledig i en vecka, vilket visade sig att jag fick sota dubbelt för det när jag kom hem...

Det är verkligen inte lätt att driva butik på landet! När vinden viner och regnet piskar, då är det tomt, så tomt.. Efter att ha haft den bästa säsongen någonsin så blev detta väldigt uppenbart i år. Skillnaden blev mer påtaglig än någonsin! Jag har ju ingen lokal med värme i, så jag förstår om folk vill vara inomhus denna årstid. Det skulle jag vilja med.. Men har man ett gäng växter som ska in till vinterförvaring, ett annat gäng som ska tas om hand för att överleva vintern utomhus och ett tredje som ska förvaras inne hos en granne (tusen tack för det) så finns det att göra, jag lovar.. Jag har sprungit som en "tetting" mellan alla platser med skottkärran som min bästa vän... I ur och skur... Mot klockan och vädret... Det är tur att hösten varit snäll mot oss här nere på Österlen! Lökarna fick jag ner strax före jul med andan i halsen..

Sen har jag julpyntat i butikerna. Himmel vad jag har julpyntat! Mycket av varorna har fått byta plats så jag har varit ute till kl 02.00 på nätterna och sprungit med saker hit och dit, endast med radion som sällskap... Fint blev det, väldigt fint. Jag är jättenöjd med vad jag åstadkommit! Stolt att rott detta lass iland i år igen..

Men nu mina kära vänner har även jag fått lägga ner stridsyxan bokstavligt talat... Med sorg i hjärtat, men också med en viss stolthet,  har jag bestämt att nu min själ, nu min själ får det vara nog, även för mig, den tjuriga envisa norrländska själen som för allt i världen inte ska ge upp, nu är det nog! Detta är sista julen som jag fixar i butiken, och vet ni, det känns så skönt, så himla skönt att äntligen få tid för mitt eget hus, min familj och mitt eget välbefinnande en enda gång i livet, så skönt... Att slippa slå knut på sig själv för att göra så himla fint så änglarna gråter... Allt för att några enstaka kunder ska få uppleva allt detta. Det är slut med det nu... Jag ska istället göra fint, i tid före första advent, till mig och min familj.

Kanske sätter jag ut en gran i lusthuset, bara för att jag själv vill och för ljusets skull. Att bara få städa och pynta 250 kvm och inte 300 kvm på ingen tid alls och på en enda person... Det är inte mänskligt och det sa min kropp också, i år... För vem tackar någon när man ligger där med benen i vädret? Hon gjorde ju i alla fall fint till jul.. Nej, mitt liv är värt mer än lite glitter och granar här och där... Min familj är viktigare, att få slippa se en dödstrött mamma och livskamrat stressa halvt ihjäl sig och inte få känna någon julstämning innan julafton.. Så hörni, nu var det sista julen.. Nästa jul ska jag ha roligt! Hinna pyssla till mig själv och njuta av allt det fina inne i mitt eget hus. Hinna baka något, kanske till och med bjuda hem någon på lite glögg (det vore fantastiskt kul) med andra ord, ha det som de allra flesta..

Jag kommer att vara utställare på några julmarknader även nästa år, och sen, och sen mina vänner, kommer jag att sköta om min nya bebis..... Ja, jag har fött en bebis, med mycket möda och stort besvär (som det förvisso är) en bebis på nätet, en alldeles egen webbutik!!!

För någon dag sen kom den ut, ett smygande trevande hopp ur i cyberrymden! Så nu är den där och svävar, ovan molnen, där ingen annan skyltning behövs, jag behöver inte flytta tunga kartonger, inte leta varken mossa eller granris (förutom till mig själv) inte stå ute och frysa och vänta på kunder... Jag står på en julmarknad och sen om någon vänlig själ vill handla lite julgrejor i cyberrymden, ingen är gladare än jag... Man kan t o m få komma hem här och hämta... Jag vänder blad (som det heter) och tänker på mig och min hälsa för första gången i mitt liv.. Tänk att det ska till en rejäl tankeställare för att kunna vända detta blad! När min kropp låg och hoppade i frossa och inga piller hjälpte, när illamåendet höll i sig i veckor, då är det dags att fundera vad man håller på med och till vilken nytta....

Men nu, nu ska jag sköta om min lilla bebis, ge den fin god mat och många nyheter, styla den så den alltid är vacker att se på och vara en rolig kompis att återkomma till... (Ni kan kolla in den nyfödda (för det är faktiskt en hon) här på bloggen om ni är nyfikna)...

Jag är inte bitter (som en viss Richardsson/Gustavsson sa), jag är glad att jag stoppar i tid, att jag hittat andra möjligheter och att jag vågar hoppa ut i cyberrymden på riktigt. Butiken kommer att vara öppen som vanligt, andra tider på året utom vid advent, så mitt andra skötebarn ska blomstra, kanske med mer kraft och med andra roliga nyheter nästa år, vem vet!!! Snart beger jag mig till storstan för att gå på inköpsmässa, och förhoppningsvis så hittar jag lite roliga saker att pynta upp med så fort snön tinat bort (inte för att vi har någon här på Österlen just nu, men den kommer, var så säker).

Jag är istället stolt över mitt beslut, det är lite vuxenpoäng över det på något sätt, att våga sätta ner foten, säga ifrån (mest till mig själv denna gång, men ändock). Att våga låta bli, och vara stolt över det, att hitta andra vägar, andra möjligheter, det mina vänner, känner jag mig väldigt stolt över.

Jag är också väldigt stolt över att ha tagit ett annat beslut som innebär ett nytt evenemang här på gården. Ett evenemang som är helt annorlunda än de jag ordnar annars... Men det, det berättar jag om en annan dag!

Jag önskar er alla därute ett riktigt gott nytt 2015 och jag hoppas att vi ses, antingen livs levande eller ute i cyberrymden! Vill ni hälsa på mig lite oftare så finns jag numera allt som oftast på instagram @ivattochtorrt där jag lägger ut bilder, tankar och funderingar i kortversion. Sen lovar jag att vara lite bättre på att skriva här, tummis!!!

Stor och varm kram till er alla därute!
Carina