Nu e jag så himla arg så jag måste bara....

spy ut min ilska till den som orkar lyssna. Min 20-åriga dotter har flyttat hem igen efter att ha jobbat ett år som hästskötare på ett stall inte långt härifrån. Hon har bott borta och lärt sig mycket om livet... Nu e hon tillbaka och vi har mötts av det faktum att det är svårt få jobb (vilket i och för sig inte är någon nyhet för nån).. Hon är alltså arbetslös och vet inte riktigt vilken väg hon ska gå med sitt liv. Eftersom hon har en häst som hon dyrkar över allt annat, så begränsas ju möjligheten att flytta iväg helt spontant. 

Nu när hon flyttat hem igen så har vi letat en ny stallplats till hästen och hittat en bra som vi och hästen trivs med inte långt ifrån där vi bor.. Till saken hör att kusen blivit sjuk i en tand och har inte kunnat ridas på många veckor nu och hon är fortfarande inte bra. Det är naturligtvis ett orosmoment för min dotter och det kostar oss en väldig massa pengar.. Som om inte det var nog:

Igår natt var det någon som helt sonika gick in i stallet, klippte upp hänglåset till hennes skåp tog hennes dressyrsadel och hennes surt förvärvade kandar (träns till tävling) som hon gnetat ihop till alldeles själv för halva sin månadslön och var så stolt över.... Nån uslig människa utan hjärta som ansett sig behöva den utrustningen. Så nu står hon där, med en sjuk häst, ingen sadel överhuvudtaget och inget fint kandar och till råga på allt inget jobb... Fy fan vad verkligheten är grym! Jag lider så med henne och jag skulle kunna göra något väldigt fult med den person som varit så här fräck!!! Vi hade inte haft hästen på det nya stället i en månad ens när detta händer... Så just nu är det lite tungt.. En liten bild på dottern när hon är på tävling...